www.skogkattslingan.comHer ser du alle fem kattungene til Alma.

Här ser du alla kattungar och kan läsa lite om var och en av dem och mamma Alma. Alla trivs och är underbara varelser!

For mer informasjon om kattungene se www.skogkattslingan.com

Linde och Tilia sover middag (9 vekor)

Mor Alma med sina kattungar, här 4 veckor gamla.

Kattungarna har fått namn efter nordiska träd som finns i vår skog i Värmland där vi bor. Deras päls ändrar sig för var dag då det blir alltmer framträdande mönster av gråa nyanser. Rygg - och täckhår är svarta. Alla har mer eller mindre en brun nyans runt nosryggen efter sin mamma, som är viltbrun. Vid fyra veckors ålder framträdde de långa täckhåren alltmer och man ser tydligt att de är långhåriga.

Aske 8 veckor (940g)

Aske och Vide

Aske, 4 veckor

Aske 5 veckor (455g)

Aske (NFO n 24 - Brunspotted) är en hane med grå tassar och har grått mönster på sidorna. Ryggen är svart. Han är lugn och gillar att somna i ens famn. Han är aningen mindre än Tilia. Aske spinner ljudligt.

Linde, 8 vekor (940g)

Linde, 4 vekor

Linde, 5 vekor (515g)

Linde (NFO n 09 24 - Brunspotted-vit) är en hane som också har vita tassar och mage men inte lika mycket vitt som Vide. Han är näst störst. Det är bara 5 gram som skiljer. Han gillar att klättra.

Tilia, 8 vekor (890g)

Tilia somnar

Tilia, 4 vekor

Tilia 5 vekor (480g)

Tilia (NFO n 09 24 - Brunspotted-vit) är en söt hona, tredje tyngsta ungen. Även hon har vita tassar och vit mage samt lite vitt under hakan. Hon är framåt och aktiv men blir ibland tvärtrött och sitter och somnar. Hon brukar också sitta lite vid sidan och titta på de andra.

Vide 8 vekor (975g)

Vide och Aske leker

Vide, 4 vekor

Vide, 5 vekor (520g)

Vide (NFO n 09 24 - Brunspotted-vit) är en hane som tidigt utmärkte sig. Dels har han varit störst hela tiden, dels har han efter sin pappa en vit svanstipp. Hans tassar är vita och även bröstet och magen. Ryggen är mest svart men med grå mönstring. Han tog först av alla en lång tur ut på köksgolvet, han är nyfiken och är ofta den som tar ledningen, gärna med språng.

Sylve, 8 vekor (920g)

Sylve, 4 vekor

Sylve, 5 vekor (530g)

Sylve (NFO n 24 - Brunspotted) är den minste hanen. Han har gråa tassar och smala grå ränder på sidorna, vilket ger ett mer grått intryck. Han var den som först gick på toalådan. Sylve tycker om att brottas med sina syskon och undersöker gärna sin omgivning.

Historien om kattungene til Alma

Den 14 januari 2021 var Alma av Röykenvik, NFO n 24, i löp och jag satte henne i transportkorgen och for iväg med bilen i rena snöstormen till Edsvalla. Där bor Pysidas’ Lur-Per, NFO n 09. En svart och vit stilig norsk skogkatt. Efter tre dagar ringde Lur-Pers matte Ann-Marie och sa att dom var färdiga. Visserligen löpte fortfarande Alma, men Lur-Per tyckte han gjort sitt. Jag hämtade hem Alma.

Almas mage växte och söndagen den 21 mars var det dags för förlossning. Hon var ännu mer sällskaplig än vanligt den dagen och höll sig inom en meter från mig. Vi åt middag vid tvåtiden och medan vi satt och åt gick hon och lade sig i den tovade korg jag gjort iordning åt henne. Några dagar innan hade jag ställt den på köksgolvet under trappan och hon hade omedelbart lagt sig i den. Golvvärmen gav lagom värme underifrån och den tovade ullen gillar alla katter, oavsett om de ska föda eller inte. Den är varm och andas och renar sig själv. Det kändes bra att hon gillade den, så att hon inte skulle behöva leta efter ett bra och tryggt ställe att föda sina ungar på.

Alma sa ingenting medan vi åt. Hon är för det mesta tyst; bara ett trevlig och vänligt litet kurr ger hon ifrån sig som en hälsning. Spinner gör hon däremot ofta. Vi åt färdigt och jag tittade till Alma för att se om det möjligen var något på gång. Hon slickade sig där bak och jag tolkade det som ett tecken på annalkande födsel. Men då upptäckte jag att hon redan hade fött en mörk och våt liten unge. Det hade gått så lätt att vi inte märkt något, trots att vi bara satt två meter bort.

Efter två timmar hade hon fött fem fina ungar. Utan komplikationer men med stor medfödd kunskap. Hon visste precis vad hon skulle gör fast hon aldrig varit med om det förut. Hon slickade alla rena och torra, bet av navelsträngen och åt upp moderkakan. Allt under ett lågmält spinnande. Sen lade hon sig tillrätta så de små ungarna skulle kunna söka sig till varsin spene.

Alla ungar såg ut att vara mest svarta. Tre hade lite vitt på magen, vita tassar och vitt under hakan. Två hade grå tassar men var för övrigt svarta. Det första dygnet ville jag inte störa den naturliga anknytningen utan lät dem vara hos Alma.

Efter en dag plockade jag försiktigt upp var och en och vägde dem och försökte se vilket kön de hade. Alla vägde 120-125 gram och var välskapta. Det var fyra hanar och en hona. Sen lade jag tillbaks dem hos Alma och lät dem i stort sett vara ifred hela första veckan. Dock klappade jag dem försiktigt med ett finger när de låg hos henne, så att de från början skulle känna igen doften av människa.

Runt dag tio började de öppna ögonen och mer och mer se ut som små katter. Efter två veckor hade de i princip fördubblat sin vikt. Jag plockade upp dem en och en och snusade på dem. Finns det något som doftar så gott som en liten kattunge?

Vid tre veckors ålder tultade de omrking inne i korgen. Först med vingliga steg och magen släpande i golvet, sen orkade de hålla kroppen uppe bättre och bättre. Jag lyfte upp dem med ett tryggt grepp så de inte skulle bli rädda och gosade med dem. Klappade dem och pillade lite varstans, mellan tårna, på magen och runt öronen. Allt för att vänja dem vid att hanteras av människor och för att de ska bli trygga och säkra små katter, vana vid folk. Efter tre veckor var alla vana att bli lyfta och burna, att bli kelade med och att somna i ens knä. Men så fort de pipit och velat komma ner till mamma har de fått det. Allt för att de ska utvecklas till trygga katter.

För att avgränsa golvutrymmet satte jag upp en liten hage runt bokorgen. I den ställde jag en toalåda med kattströ gjort av papper. Klumpbildande sand kan vara farligt för dem, eftersom de provar att bita och äta på allt med sina små vassa mjölktänder. En begränsad yta är bra när de ska lära sig hitta till lådan, och finns den på plats redan innan de börjar få smaka fast föda, har man vunnit mycket vad gäller toaträningen. Bara en gång har det blivit en liten pöl på fel plats. Vid fyra veckor hade alla lärt sig gå på lådan. De har också kommit igång att tvätta sig själva. Ibland slickar de sig så ihärdigt att de trillar omkull.

På femte veckan tyckte de alla att hagen var för liten och de försökte klättra ut, vilket de också till sist lyckades med. De gjorde allt längre utflykter under köksbord och soffa och man fick verkligen se var man satte sina fötter!

Alma med kattungene sine